fredag 24 november 2017

Att växa upp med djur i huset

Jag var så säker på att denna fas kommer i något skede och jag hade så rätt! Barnen har börjat fråga efter ett husdjur.
De vill ha katt, hund, kanin, hamster, akvarie, en papegoja, ormar och ja vad som helst bara de har  något.

Själv har jag vuxit upp med en katt i huset, samma katt blev visst 19år så den fanns där liksom alltid.
Det var den bästa katten, snäll, kunde vara lös på lande (kom alltid hem tillbaka), klöste eller bet aldrig utan orsak. Söt, vit landekatt som hette Mirri :)

...det var nog ibland lite synd om den ;)



En kanin har vi haft. En jätte kanin  (franskvädur) som hette Nico. Absolut den bästa kaninen som skuttat på denna jord. Tjock och snäll och lite som en liten hund. Den blev visst 7 år.






Lättast skulle ju vara en liten hamster, tar ej mycket plats, blir inte så dyr och kanske lättats att får någon att sköta under eventuell resa.
Men en hamster och småbarn passar ej ihop, den skulle nog bli platt!

En katt är lite risk, då man ej vet om den blir sådan som kan vara ute på lande eller ej. Att vara på stugan på sommarn och måsta ha dörren stäng går nog inte så bra...

En kanin tar mycket plats med bur och allt och så måste man ju skydda typ allt, annars gnagar den sönder el-sladdar, växter mm

Ett akvarie, nej! något mer tråkigt finns inte.

Fågel, nää...
Orm, nää...

Ett hus djur skall vara något som man påriktigt har sällskap av! som man kan paija och krama och ha som värme dyna i soffan.

Av alla husdjur kunde jag tänka mig en hund.

Men det är ju inte sådär bara att man går och köper en. Man måste hitta rätt ras. Rätt uppfödare. Ha pengar, hundar kostar. Tänka efter om man påriktigt har tid med en hund. Kan hunden komma med dit man brukar fara (lande). Vem sköter hunden om man åker på sememster. Att ha ett husdjur ger en enormt mycket ansvar.

Varför skall man då ha ett husdjur?
Själv kommer jag ihåg att som liten när jag kom hem från skolan så var det första jag allti gjorde var att jag sökte upp katten Mirri och paijade den en stund. Det liksom lugnade ner en efter en lång skoldag. Den brukade sova turvis med oss alla och var en riktig famnkatt.

Att ha djur i huset minskar stress, lär barn att ta ansvar (kom ihåg att djuren är alltid ändå på en vuxens ansvar), barnen lär sig visa respekt och hantera djur på rätt sätt, i hem där det finns djur lär det skall finnas mindre allergier, alltdå någon som är glad att se dig, sällskap om man känner sig ensam.
Så joo nu skulle ju ett husdjur var roligt och göra gott!

Har funderat mycket på det här med hund. Har vi tid, blir det för mycket med hund under småbarns tiden?
Många säger att nej ta inte hund eller husdjur! Ni kan aldrig far nånstans man måste gå ut i ur och skur.
Men med småbarn i huset så kan man ändå inte göra något jätte extempore. Man måste komma hem efter jobbet, iaf någon dera vuxen. Varför är det så hemskt att gå ut?? Det här fattar jag ej.
Heldre håller jag på här nu i samma faderulla än sedan när barnen flygit ut och man äntligen igen kan bara tänka på sig själv.

Hur är det med er, har ni husdjur och hur tycker ni att det passar in familje livet?